Om jag kunde vara där du är…
OM JAG KUNDE VARA DÄR DU ÄR….
HÖRDE EN LÅT FRÅN ENYA HÄROM DAGEN.
TÄNKER PÅ HUR MYCKET TEXTER OCH ORD BETYDER FÖR MIG, HUR STARK PÅVERKAN ORD KAN HA FÖR HUR JAG MÅR OCH BERÄTTA HUR JAG MÅR INOM MIG…
TEXTEN O LÅTEN FINNS PÅ YOUTUBE SÅ KLART.
IF I COULD BE WHERE YOU ARE.
WHERE ARE YOU THIS MOMENT
ONLY IN MY DREAMS
YOU ARE MISSING, BUT YOU ARE ALWAYS A HEARTBEAT FROM ME
I´M LOST NOW WITHOUT YOU
I DON´T KNOW WHERE YOU ARE
I KEEP WATCHING, I KEEP HOPING..BUT TIME KEEPS US APART.
IS THERE A WAY I CAN FIND YOU?
IS THERE A SIGN I SHOULD KNOW?
IS THERE A ROAD I COULD FOLLOW TO BRING YOU BACK HOME?
WINTER LIES BEFORE ME, NOW YOU ARE SO FAR AWAY
IN THE DARKNESS OF MY DREAMING..THE LIGHT OF YOU WILL STAY
IF I COULD BE CLOSE BESIDE YOU
IF I COULD BE WHERE YOU ARE
IF I COULD REACH OUT AND TOUCH YOU, AND BRING YOU BACK HOME
IS THERE A WAY I CAN FIND YOU?
IS THERE A SIGN I SHOULD KNOW?
IS THERE A ROAD I COULD FOLLOW, TO BRING YOU BACK HOME…
…TO ME…
JAG LÄNGTAR SÅ EFTER DIG MIN UNDERBARA THEO.
PRECIS SÅ ÄR DET, DET ÄR BARA TIDEN SOM SKILJER OSS ÅT…DU FINNS SÅ NÄRA MIG, I MINA HJÄRTSLAG, I MINA ANDETAG…DU FÖLJER MED MIG VART JAG ÄN GÅR.
DET JOBBIGASTE ÄR ATT DET BLIR LÄNGRE TID SEN JAG KRAMADE OM DIG…DET ÄR SÅ FRUKTANSVÄRT TUFFT OCH TUNGT…
ATT ALDRIG MER FÅ HA DIG I MIN FAMN OCH KÄNNA DIN VÄRME ..DET ÄR SVÅRT OCH SMÄRTSAMT ATT TÄNKA PÅ!
DU SOM VANLIGT UPPE I TRÄD OCH UTE…DU VILLE ALDRIG VARA INNE!
SOLBRÄND OCH GLAD I KEPS!!!!!
DU I MIN FAMN….I MAMMAS FAMN!
BER ATT DU ÄR VÄL OMHÄNDERTAGEN OCH TRYGG DÄR DU ÄR OCH ATT DU FÅR KRAMAR UTAV MORFAR…MÅNGA…NU NÄR INTE MAMMA KAN GE DIG NÅGRA…ATT DU ÄR OMSLUTEN AV LJUS, VÄRME O KÄRLEK!
JAG ÄLSKAR DIG MER FÖR VAR SEKUND SOM GÅR/MAMMA
DET VAR EN GÅNG NÄR INGEN FATTADES…
Theo Vår Ängel 
oktober 25, 2010 den 8:12 e m
Tänk så mycket en sång eller en dikt kan säga som kan vara svårt för oss att uttrycka i ord.
Tänk om det fanns en väg att gå för att kunna hämta dem tillbaka eller träffa dem för en liten stund och för att se och höra att de har det bra.
Det känns så oändligt länge sedan och ändå är det så nyss för inget har bleknat utan minnen har förstärkts tycker jag.
Saknad, önskan, saknad, önskan, de är vad man lever på idag, för tiden läker inte men vi går fortfarande kvar här på den väg som blev vår, en väg med stora stenar som gör ont att gå på, en väg där solen ibland tittar fram, där vi ändå kan se ljusglimtarna vi har med de kära som vi har kvar här med oss.
Hjärtekramar kära vän
Birgitta Carolas mamma
oktober 26, 2010 den 10:24 f m
Tänkt på dig så mycket, hinner bara inte få iväg ett mail..men snart…
Du beskriver så fint vad jag känner…men det beror på att du förstår vad jag menar.
Vi har våra vackra underbara som är så värdefulla..ögonblick med våra
kära som finns omkring oss.
Men en fattas…kärleken som växer, minnen som förstärkts till våra barn som finns i ljuset och värmen.
Många många kramar tillbaka kära Birgitta! Mimmi