Saknar dig älskade Theo

OM DU BARA VISSTE HUR MYCKET JAG SAKNAR DIG VARJE SEKUND AV MIN VARDAG…HUR MÅNGA GÅNGER DYKER INTE DU UPP I MINA TANKAR…KÄNNER MIG SÅ ENSAM I MIN SORG..DEN  KAN JU INGEN ANNAN DELA…

MAMMA SAKNAR DIG THEO..SAKNAR DIG SÅ MYCKET. TÄNKER PÅ DIG…IGÅR- IDAG..OCH I MORGON SÅ KOMMER DET HÅLLA PÅ TILLS VI MÖTS IGEN.

ÄNDÅ ÄR JAG SÅ TACKSAM ATT JAG FICK HA DIG I NÄSTAN 11 ÅR, VI HANN MED MYCKET O JAG FICK KRAMA OM DIG O SÄGA ATT JAG ÄLSKAR DIG FLER GÅNGER ÄN JAG KAN RÄKNA TILL.

VISST TÄNKER JAG PÅ ALLA SAKER DU O JAG ALDRIG HANN MED…

MAMMA SAKNAR DIG…JAG SAKNAR DIG SÅ DET GÖR ONT..DU ÄR SÅ ÄLSKAD. TROR JAG BLEV EXTRA PÅVERKAD IDAG NÄR JAG LÄSTE OM EN GAMMAL DAM PÅ 88 ÅR SOM INTE FICK GÅ PÅ SIN SON´S BEGRAVNING FÖR ATT HENNES RULLSTOL VAR FÖR BRED…

THEO´S BEGRAVINING KOM ÖVER MIG OCH DÅ ÄR DET KÖRT…DÅ RAMLAR JAG NER I DET DJUPASTE SVARTASTE HÅLET…UPPLEVER HELA DEN DAGEN IGEN…JOBBIGT.

JAG SAKNAR DIG…

DU är ALLTID i Mina Tankar.

Sitter framför datan….tårar rinner ner och Du är i Mina Tankar.

Har sprungit runt och dammsugit, plockat undan och torkat av lite smuts. Satte mig ner och då kom tankarna och längtan efter Dig Theo!

Jag längtar efter dig så mycket att det gör ont. Känslan att aldrig mer få ha dig nära är svår att ta in.

Det är en längtan och saknad som aldrig kommer försvinna, såret  kommer aldrig att  läkas. De såren är så djupa så de kan inte försvinna de blöder för evigt…

Ibland när jag inte kan se dina ögon, vill jag inte öppna mina!

Ibland när jag inte kan se ditt leende, vill jag hellre bara sitt stilla en stund.

Varje dag utan dig känns svårt, då tänker jag att du finns inom mig och runt omkring mig för att ens orka med. Du kommer aldrig bli glömd, allt du gjorde finns så skyddat inom mig.

Du Lever i Våra Minnen…

Snart går dina klass kompisar ut 9:an…

Jag tanker på vad du skulle ha på dig, hur du skulle sett ut, vilket grabbgäng du skulle få vara med, jag ser ju dem och pratar med dina vänner ibland.

Nu kan jag inte skriva mer för det är en stor klump i halsen och näsan och tårar rinner. Mamma älskar dig och saknar dig hela tiden Theo. Du är alltid i Mina tankar…ALLTID!

Om jag kunde vara där du är…

OM JAG KUNDE VARA DÄR DU ÄR….

HÖRDE EN LÅT FRÅN ENYA HÄROM DAGEN.

TÄNKER PÅ HUR  MYCKET  TEXTER OCH ORD BETYDER FÖR MIG, HUR STARK PÅVERKAN ORD KAN HA FÖR HUR JAG MÅR OCH BERÄTTA HUR JAG MÅR INOM MIG… 

TEXTEN O LÅTEN FINNS PÅ YOUTUBE SÅ KLART.

IF I COULD BE WHERE YOU ARE.

WHERE ARE YOU THIS MOMENT

ONLY IN MY DREAMS

YOU ARE MISSING, BUT YOU  ARE ALWAYS A HEARTBEAT FROM ME

I´M LOST NOW WITHOUT YOU

I DON´T KNOW WHERE YOU ARE

I KEEP WATCHING, I KEEP HOPING..BUT TIME KEEPS US APART.

IS THERE A WAY I CAN FIND YOU?

IS THERE A SIGN I SHOULD KNOW?

IS THERE A ROAD I COULD FOLLOW  TO BRING YOU BACK HOME?

WINTER LIES BEFORE ME, NOW YOU ARE SO FAR AWAY

IN THE DARKNESS OF MY DREAMING..THE LIGHT OF YOU WILL STAY

IF I COULD BE CLOSE BESIDE YOU

IF I COULD BE WHERE YOU ARE

IF I COULD REACH OUT AND TOUCH YOU, AND BRING YOU BACK HOME

IS THERE A WAY I CAN FIND YOU?

IS THERE A SIGN I SHOULD KNOW?

IS THERE A ROAD I COULD FOLLOW, TO BRING YOU BACK HOME…

…TO ME…

JAG LÄNGTAR SÅ EFTER DIG MIN UNDERBARA THEO.

PRECIS SÅ ÄR DET, DET ÄR BARA TIDEN SOM SKILJER OSS ÅT…DU FINNS SÅ NÄRA MIG, I MINA HJÄRTSLAG, I MINA ANDETAG…DU FÖLJER MED MIG VART JAG ÄN GÅR.

DET JOBBIGASTE ÄR ATT DET BLIR LÄNGRE TID SEN JAG KRAMADE OM DIG…DET ÄR SÅ FRUKTANSVÄRT TUFFT OCH TUNGT…

ATT ALDRIG MER FÅ HA DIG I MIN FAMN OCH KÄNNA DIN VÄRME ..DET ÄR SVÅRT OCH SMÄRTSAMT ATT TÄNKA PÅ!

DU SOM VANLIGT UPPE I TRÄD OCH UTE…DU VILLE ALDRIG VARA INNE!

SOLBRÄND OCH GLAD I KEPS!!!!!

DU I MIN FAMN….I MAMMAS FAMN!

BER ATT DU ÄR VÄL OMHÄNDERTAGEN OCH TRYGG DÄR DU ÄR OCH ATT DU FÅR KRAMAR UTAV MORFAR…MÅNGA…NU NÄR INTE MAMMA KAN GE DIG NÅGRA…ATT DU ÄR OMSLUTEN AV LJUS, VÄRME O KÄRLEK!

JAG ÄLSKAR DIG MER FÖR VAR SEKUND SOM GÅR/MAMMA

DET VAR EN GÅNG NÄR INGEN FATTADES…

DOFT AV VÅR…AV SAKNAD…4ÅR..

Minnerna kommer smygande fast jag egentligen inte orkar känna…

…känna och veta att min Theo finns i änglarnas stad.

Där finns bara ljus, kärlek och värme.

EN NY VALBORGSAFTON…DEN 30/4 ÄR DET 4 ÅR…DAGEN DÅ

HELA MITT GAMLA LIV FÖRSVANN OCH JAG VAR TVUNGEN

ATT MÖTA ETT LIV SOM JAG ALDRIG ENS I MIN VILDASTE

FANTASI KUNDE TRO ATT JAG SKULLE LEVA I.

Varje morgon när solen stiger över horisonten…tänker jag på dig.

Du min Theo, finns i mina tankar under dagen.

Och när stjärnorna lyser och jag sluter mina ögon så finns du

hos mig.

Du är osynlig…men din närvaro är så STARK.

en del av en dikt…författare en amerikansk mamma

Ett barn ska leva för att säga adjö till en förälder, när de dör

Skulle barnet vara först med att gå en förälders blod, slutar sitt flöde

Deras hjärtan krossas djupt inom dem, de önskar att de också

kunde dött.

Ett trasigt hjärta går långsamt att repareras.

När det splittras, är det för alltid trasigt.

Föräldrar lär sig att leva varje dag

Döljer sina verkliga känslor djupt inom sig

Känner att människor inte förstår

varför de behöver en hjälpande hand

Om du blir flådd levande och denna smärta överlever

ska Du veta att vi går varje dag med vår HUDLÖSHET…

allt är borta.

Omnämnadet av mitt barns namn kan få mina ögon att tåras…

gråten är alltid nära.

 

Min älskade Theo, det är mina minnen av dig som gör att jag orkar.

Så länge vi minns dig…finns du…

Jag är så tacksam att jag är din mamma Theo…

…du är fortfarande min först födde son…

Men du ska veta att du är så saknad och vi längtar så efter dig,

varje dag finns du med oss i allt vi gör!

Nellie skrev en lapp till dig….

-jag saknar dig…jag saknar dig så

-jag vill att du öppnar dörren när jag kommer upp.

-har tänkt på hur det ska i framtiden utan dig, Theo

-jag älskar dig…älskar dig för evigt/Nellie

Nu tänder vi ljus överallt för dig och låter det brinna…som ljuset

och glädjen du alltid sprider omkring dig!

Sänder miljoner kramar till våra nära och kära som förstår när vi

behöver en hjälpande hand….o bryr er.

Ni är vår familj allihop och vi älskar er alla/mimmi m familj.

Till mina vänner på nätet sänder jag kramar och tackar att ni finns!

 

 

Tystnaden…

Tänker på tystnaden som kom efter Theo…snart fyra år.

 De senaste två åren har det varit väldigt tyst. Nu börjar det ringa lite, mest till lillasyster, kompisar som vill leka, sova över. Det är först nu jag orkar ens tänka i de banorna. Det är fortfarande väldigt jobbigt att ”fixa” något till andra.

 Fortfarande är det svårt att kunna samla ihop mig och göra något helt. Har i allafall börjat bjuda hem våra vänner på middagar, tar några i taget. Det känns bra, har inte orkat det alls på fyra år.

Jag har verkligen velat för att visa hur mycket de betyder för mig och vår familj MEN HAR INTE HAFT NÅGON ENERGI ELLER ORK.

Födelsedagar har jag ju ”fixat”  men det har tagit på alla mina krafter för att få det att flyta. Tänker på våra vänner som första året efter Theo fixade kalas år Nellie. All hjälp vi fick vid Theo´s lillebror´s dop.

 Mitt hjärta svämmar över av deras omtanksamhet.

Hur många gånger har våra vänner inte kommit hem med middag till oss eller ställt en påse med hembakat på trappan. Ibland ringer de bara och säger till oss att nu kommer de på lördag…tar med korv och något till efterrätt, du fixar tilltugg. Det är så skönt att ha sådana vänner som bara finns och bara tar allt som det är. TACK!!!!!

Min mamma hjälpte mig att handla det första året, jag kom inte ihåg vad jag behövde. Fortfarande idag så handlar jag på tre ställen innan jag kan åka hem, börjar längs ner på storgatan och tar två affärer till.

 Det jag missar i den ena handlar jag i den andra, sen på vägen hem handlar jag i den tredje affären det som jag glömt!!! Härom dagen var det tandkräm, var tvungen att ta en extra tur för den. Snurrpannan som jag är.

Snart är det 4 år…kan inte förstå…kommer aldrig förstå…saknaden gör så ont.

Avslutar med en dikt av Caroline Krook

SORGENS ALLA UTTRYCK TOGS IFRÅN MIG.

JAG GRÄT UTAN TÅRAR, KLAGADE UTAN ORD, FÖRTVIVLADE UTAN SUCKAR.

OCH JAG VAR JU…SÅ TAPPER…MODIG..STARK OCH KLOK

LÖS MINA TÅRAR OCH GE MIG ORD FÖR MIN KLAGAN

GE MIG TILLBAKA SORGENS UTTRYCK, SÅ DE KAN BEFRIA MIG FRÅN MIN STÄNDIGA SORG.

Älskade Theo…jag vet att du finns i min närhet. Jag längtar så efter dina kramar…lys upp vägen och var där och möt mig när jag kommer/mamma.

Älskade vänner..TACK FÖR ATT NI FINNS FÖR OSS…Mimmi.

 

Dopdagen…

Den 27 januari var det Theo´s dopdag. Det känns som igår.

Dopklänningen han har på sig är min pappas, alla barn och barnbarn har burit den. Min farmor började sy in namn och tallar och fjärilar på den. Födelsedag och dopdag. Efter mina syskons namn kommer våra barns namn. När farmor inte kunde se så bra tog min mamma över.

Klänningen är så oerhört skör och vacker, den har varit med från 1942 till 2007 när Jonatan hade den 16 februari. Han är förmodligen den sista som döptes i den.

Kommer ihåg att Theo hade feber den dagen och somnade som en stock när hela uppståndelsen var över.

Mina tankar vandrar till farfar och farmor som är hans gudföräldrar, farfar som bar honom till dopet…som fick bära sitt barnbarn till sin plats på kyrkgården… 10 år senare…tårar..tårar…

Just nu kommer jag inte fram till Theo´s plats. Det är jobbigt, det är så mycket snö och så fort jag tagit bort kommer det mer. Men jag ska dit  den 14 februari…måste det! Sätta blommor och lägga vackra hjärtan eller ljus med hjärtan på.

Min kärlek till mina andra barn kan jag visa dagligen fysiskt, medan min kärlek till Theo visar jag genom tankar och omtanke runt hans plats. Till han skriver jag min saknad i böcker och på denna sida som är THEO´S.

Saknaden finns hela tiden runt mig…den finns i min kropp och mina tankar oavbrutet, det är verkligen som att stå med ett ben i livet och ett i döden som så många föräldrar som mist barn känner. Du vill vara på båda ställerna samtidigt. Jobbigt…jobbigt…

Minnerna hur det var att komma hem med Theo och våra första år tillsammans är så värdefulla. Det är en obeskrivlig känsla som alla föräldrar vet…den fösta tiden med det första barnet.

Jag har inte orkat vara på datorn eller orkat sett på tv det senaste halvåret. Jag har inte ork helt enkelt, är så trött och energilös. Vet inte om jag kommit in i någon ”fas” i sorgen.

Skriver en dikt som Theo´s präst läste för Theo och den andra killen som tyvärr dog 10 dagar efter Theo, på samma skola. De hade en liten minnesstund ute vid trädgårds landet som Theo´s klass hade ordnat med. Där planterade de två blommor, en till  Theo och en till den andra vännen.

Det finns hundratusende stjärnor, 

Gud känner varendaste en,precis som han känner var fjäril, var blomma. vart strå, varje buske, varje sten.

Det finns ingen stjärna och blomma som Gud inte kallar vid namn.

Det finns inget barn i all världen som inte får rum i hans famn.

Britt G. Hallqvist.

Älskar dig Theo.. min underbara saknade son. Jag hittar inga ord för att beskriva saknaden jag bär inom mig varje sekund av dagen. Längtan efter att få höra din röst och ge dig varma kramar är så STOR..DET VÄRKER AV LÄNGTAN INOM MIG.

”VI FINNER SÅ STOR LYCKA I BARNENS SKÖNHET OCH GLÄDJE ATT HJÄRTAT INTE RYMS I KROPPEN”  Ralph Waldo Emerson.

We will always be a team…THEO, families are forever. 

Jag älskar dig för evigt Theo och du lever i mina andetag varje sekund som är kvar av mitt liv. Mamma.

Till mina kära vänner och nära sänder jag kramar från hela mitt hjärta! Mimmi.

Låt alla stjärnor lysa starkare…

Låt alla stjärnor lysa för våra barn i morgon-starkare än vanligt… 

Skriver några rader av Atle Burman

MÖRKRET HAR OCKSÅ ETT LJUS..MEN DET ÄR OSYNLIGT FÖR VANLIGA ÖGON….

MAN MÅSTE BLUNDA OCH ÖPPNA SIN SJÄL…FÖR ATT KUNNA SE…

Jag tror att Du ser oss Theo…önskar så att jag kunde se dig med. Känna dig när jag får vara ensam och i lugn det gör jag redan…

I morgon är det den fjärde nyårs-afton utan dig vid våran sida.

Vi kommer tillbringa den med några av våra absolut nämaste vänner. Det känns tryggt och avslappnade. Där behöver jag inte ha någon mask. Där i en av  familjerna bor en  av Theo´s bästa vänner..hu vad raketer han kommer att skjuta- för din del med Theo!!!

Ska gå och tända till dig och strö stjärnor på din plats..silverstjärnor…

 

Vi ska försöka tända en himmelsk lykta åt dig i morgon med, det gick ju förra året. Förra året- det känns som bara för en stund sen.

Fyra nyårs afton utan dig, overkligt men sant Theo gubben. 

Du syns inte fysiskt och det gör ont att tänka på, att bara nudda tanken är olidligt och smärtsamt. Du syns inte men finns ständigt bredvid mig och i mina tankar. 

Hoppas  Du , pappa Lasse och alla andra nära som finns vid eran sida, bortom stjärnorna, i himlen och regnbågens slut finns vid våran sida i morgon. Ge oss styrka att möta ett nytt år- älskar er  så mycket att det värker i mitt hjärta. Saknar er för evigt- kramar i massor tills vi ses igen/mamma-mimmi

Till mina älskade nära och kära…Tack från djupet av mitt hjärta att ni finns!Mimmi  

Ibland har korta meningar stor betydelse…

STOP THE MUSIC…

STOP MY LIFE…

STOP MY WORLD…

STOP THE TIME…

FOR A MOMENT…I MISS YOU SO MUCH THEO…I WANT YOU BACK/NELLIE

Nellie har ju börjat trean nu och de engelska orden bubblar ur henne…ofta undrar jag var de kommer ifrån…denna underbara dotter som ser igenom mig och kan läsa mina känslor så lätt!!!

 Tänker på timmarna innan vi satt och åt frukost och vi pratade med varandra och allt var okej…några timmar senare fanns du inte mer…fortfarande är allt så overkligt. Det är så svårt att ta in känslan…

Tänker på att du skulle fyllt 14 år den 2 september…ändå har det gått 3 år och 4 månader sen jag kramade om dig sist…jag längtar efter dina kramar Theo.

Jag längtar efter att få tala med dig.. att få umgås med dig att få se dina grå-gröna ögon och höra din röst. Jag längtar så…

Det gör även din lillasyster Nellie, hon bär dig med sig varje dag. Hon saknar dig . Nu när hon börja kunna skriva och uttrycka sig så forsar orden ur henne. Hon kan sitta och skriva i timtal, inte bara om dig…utan om allt och skriva sagor. De slutar inte alltid lyckligt kan jag säga.  Men jag tror hon hittar kraft från orden…hittar ord som förklarar hur mycket hon saknar dig!!

Utanpå syns ingenting om hur jag mår på insidan…där är allt trasigt…allt Theo. Jag blöder…

Jag kommer på mig själv att jag inte ”andas”, jag tar bara lätta andetag så jag överlever…sen när jag är hos min psykolog  börjar jag andas. Låter säkert helknäppt men jag kom på det i torsdags när jag var hos honom. Då kom de djupa andetagen och jag släppte taget om mina känslor och tårarna bara strömmar ner för kinderna…jag håller så mycket inom mig. Näsan svider när jag går ut från honom…men känslan att det lättat lite av allt som finns inom mig känns skönt. Det varar  bara för en stund…men jag njuter av den…

Tyngden från mitt bröst är borta för en stund…men den stora saknaden efter dig Theo försvinner aldrig…aldrig

Du går bredvid mig varje dag…i tanken och i mina steg

 

Jag öppnar ögonen varje dag…varje dag …UTAN DIG…

Men inte en enda dag går utan att du är med mig älskade Theo.

Jag  läser ofta  en sida av en mamma som heter Birgitta och hennes saknad om sin dotter Carola, alltid närvarande sorgen och saknaden… tack för att du delar med dig…läs den!

Till min andra mamma som jag skriver till, som mina tankar går till ofta, hon delar med sig med vackra bilder på mina barn…tack för att du finns.

Till er alla som orkar med mig …kramar från HELA MITT HJÄRTA/mimmi

Avslutar med en dikt som finns att läsa på Birgitta´s sida om Carola…

Dessa dagar…

Dagar då vi inte tror vi ska överleva…

förundrar vi över att våra hjärtan fortfarande kan slå

Dagar då vi inte tror vi ska orka gå vidare…fortsätter vi ändå.

Dagar då vi inte tror att solen finns mer

förundras vi över att den lyser igen…

Dagar då vi tror att det aldrig blir en ny dag

förundras vi över att det blir en natt och en ny morgon kommer…

Dagar då vi aldrig mer tror att vi ska skratta

häpnar vi över att vi ändå kan det…

Dessa dagar över lever vi TROTS ALLT…

greppande efter det sista halmstrået

slår våra hjärtan ändå…uttröttande somnar vi i natten…

morgonen kommer TROTS ALLT och vi fortsätter att gå vidare…

Dagarna fortsätter att gå vidare…livet kämpar vidare tappert och segt för det oss framåt…

FAST DET FINNS DAGAR DÅ…..författare okänd.

Det är svårt att leva livet så som det blivit…så svårt och det gör ont.

ÄLSKADE NÄR OCH KÄRA…LOVE YOU ALL./Mimmi

 

Fattar inte…

Idag för 3 år sen begravde vi våran Theo.

Jag fattar inte än idag hur det gick till…

Vi gick dit, genom byn med alla flaggor på halvstång. Såg likbilen och alla andra som stod som stela pinnar utanför kyrkan.

Min man och jag talade om det i söndags. Både han och jag är förvånade att vi ens gick dit. Att de inte fick dra oss dit, att vi inte spydde på vägen eller slutade andas. För så mådde vi båda två.

Jag kommer så väl ihåg vad min man sa…

-Jag får inte luft , Mimmi. Jag tror jag kvävs. Mitt bröst håller på att explodera…jag får inte luft. DET KALLAS ÅNGEST!!!!!!

När vi tittar tillbaka är det märkligt att vi gjorde allt vi gjorde. Men så är det väl bara. Kroppen tar över och Känslorna stängs av.

Som sagt var är det inte bara ”valborg” som är tung. Utan att fortfarande efter 3 år gör det så ont. Det är svårt att få vetskap om att våran Theo aldrig mer kommer hem igen. Vi får vänta så länge innan vi ses igen.

 

Här är ett känslosamt kort på Theo. Mellan Korna och hos Pappa trivdes han allra mest. Att dela hans vardag och hjälpa till var en stor del av hans liv.

Den andra stora delen var han vänner. Hans närmsta vänner kommer förbi när de har tid och lust. Det är jag så tacksam för. Då får jag en liten glimt om hur Theo´s liv skulle ha varit. Jag får höra lite om vad de gör och hur det går. Vilka lärare som är bra och mindre….

Då får jag en glimt av vad Theo skulle pysslat med. Meckat med moppen, gräsklipparen med vännen längre upp i gatan. De skulle ha kommit varandra ännu närmare. De hade en trygg vänskap. Nu när Nellie fyllde år kom han med mössan jag gav honom efter Theo. Theo kunde aldrig ha den, den var för liten.

Det var han som hade en bukett med förgetmigej och la vid Theo´s kista när vi gått därifrån. FÖRGETMIGEJ…det gör han aldrig! Theo går brevid honom i skolans korridorer och vakar över hans vän.

Till dig och alla andra ovärderliga vänner och nära säger jag, ni betyder så mycket för mig och jag sänder LOVE  LOVE  LOVE.

Till dig Theo, känn vår kärlek strömmar till dig  för alltid och för evigt. Mamma och Pappa.

Dagen närmar sig…

Ja, nu är det åter dax igen…snart 3 år sen Theo lämnade denna värld!!!

I ena sekunden vill jag ha mina närmaste hos oss, ge oss stöd och kramar och minnas.

I andra sekunden vill jag stanna i sängen hela dagen och stanna där resten av dagen och inte gör något. Bara ligga där och känna, minnas och tänka…

Men jag är tacksam för alla våra nära och kära som tittar förbi och ger en kram. Det behövs… nu mer än någonsin faktiskt!!

För det är först nu verkligheten börjar sjunka in, våran THEO kommer inte hem mer. ALDRIG MER…

Jag funderar vad jag ska göra till Theo på torsdag, jag brukar sätta bokstäver på våra gravljus…ni hör ju själva så galet det låter…GRAVLJUS!!!!!

I ena sekunden vill jag ha tyst runt omkring mig, vill inte prata med nån.

I andra sekunden vill jag babbel runt mig så jag slipper tänka på alla minnen.

Hela tiden väntar jag på att Theo ska komma hem, jag vill inte leva det här livet längre. Men samtidigt vet jag att det kommer inte att förändras. Vårat liv ser ut så här nu…med en längtan som tär på hela mig, med en saknad som gör att jag känner mig flådd in på bara kroppen.

Kärleken går igenom döden med mig….och för varje dag som går kommer dagen närmare som vi får träffas igen Theo. Saknar dig så mycket så det gör ont! Jag vill att du ska komma hem igen…

Den här bilden plus en 4 andra bilder har en vän gjort åt mig. TACK Susanne åter igen för de fina bilderna som du tog dig tiden att göra åt mig.

Vi är hemma på valborg om ni har vägarna förbi får ni gärna stanna till för paj och kaffe…vi ska ingenstans förrutom till Theo.

Många kramar till våra nära och kära.

Till min Theo…JAG ÄLSKAR DIG MER FÖR VAR DAG SOM GÅR- mamma<3