VÅRAN FAMILJ

Vi är en helt vanlig familj som bor i ett litet samhälle.

Vi drabbades av en stor förlust valborgsmässoafton 2006 då våran son Theo omkom i en olycka. Theo har en lillasyster som heter Nellie som då var 6år.

Hon har visat oss vägen i vår sorg många gånger. Hon kan säga saker som berör mig som mamma. Så klok och fundersam. Hon förlorade en del av sin barndom och fick en tuff start på livet. Hon förlorade inte bara sin storebror utan också sin mamma. Jag blir aldrig mer densamma. Jag kämpar på att klara vardagen och finna styrka och energi att överleva.

Den sorgen-smärtan-saknad att mista ett barn finns inte ord att beskriva. Jag försöker ändå beskriva mina känslor- upplevelser och minnen av Theo.

 Ett och halvt år efter Theos olycka kommer Jonatan till världen. Mycket på grund av Nellies bottenlösa saknad av ett syskon…

Nellie börjar nu efter 8mån att tycka sin lilllebror är okej. Det blev ju inte som hon tänkt sig, saknaden efter Theo blev inte mindre för att Jonatan föddes. Namnet Jonatan har Nellie kommit på…Jonatan ”Lejonhjärta”. Nu känner jag att de börjar hitta varandra och kärleken spirar mellan dem.

Hela den här bloggen är ett behov från min sida att skriva av mig om Theo. Han satte sådana djupa spår i min själ och min kärlek till min son tar aldrig slut.

Även om han inte syns när du träffar mig finns han för evigt i min vardag.

I allt jag gör och i allt jag tänker och säger finns han med!!!!

Jag bär på en livs-sorg…tiden läker inte alla sår. Jag hoppas att jag någon gång i mitt liv kan minnas min älskade THEO med glädje utan att det gör ont.

ATT GLÖMMA ÄR SVÅRT- ATT MINNAS ÄR VÄRRE   (ur boken Våga vilja leva vidare efter en svår förlust)

Jag är så rädd att jag ska glömma något om Theo!!! 

HAN ÄR FÖR EVIGT I MIN SJÄL-HJÄRTA…HAN FINNS INOM MIG TILL SLUTET AV EVIGHETEN.

TILLS VI MÖTS IGEN SÄGER JAG INTE FARVÄL THEO UTAN PÅ ÅTERSEENDE…/MAMMA MIMMI

2 svar to “VÅRAN FAMILJ”

  1. f2880c Says:
    december 6, 2008 den 1:06 f m

    Jag önskar dig och din familj all styrka och kärlek och jag beklagar verkligen sorgen.
    Ta hand om dina barn Nellie och Jonatan, på så sätt kommer du aldrig glömma Theo. Jag har själv förlorat en far till cancer förra året och fastän det inte är samma sak, så vet jag hur det känns att förlora en väldigt nära familjemedlem och nära vän.
    Du och din familj är i mina böner.
    Massor med pussar och kramar.

    Svara
  2. Ulla Says:
    december 30, 2008 den 11:59 e m

    Åhh, vad ska man skriva, vad ska man känna? Allt som är bloggat berör så djupt, så djupt, gör ont. Jag minns värmen mellan er när jag träffade er; dig, Björn, Theo och Nellie. Den finns kvar hos er men nu med Jonatan också. Spontant vill jag ringa min son, väcka dottern och bara säga hur mycket jag älskar dom, hur stolt jag är. Det är den kärleken som jag läser i dina ord, ord som blir meningar och ger oss tankar.
    Tänker på er, ofta. Kramar om och önskar jag kunde plocka bort fragment av er sorg.

    Svara

Lämna en kommentar