En dikt…

Har inte skrivit på ett tag, har av misstag tagit bort min adress och lösenord…men med lite hjälp av Anna så kan jag nu skriva.

MEN!  Jag får inte röra några knappar tills hon kommer och räddar min post. Det är så typiskt mig, jag är inte så teknisk. Inte som du Birgitta!

Men jag har varit inne på en sida som heter VSFB. Det är en sida till oss föräldrar som mist barn, syskon, nära anhöriga eller vänner. Där fanns en dikt som en mamma skrivit.

Är bara tvungen att skriva den här…den heter

Jag skall försöka förklara för er

Om din förälder, ett syskon, eller en vän som har dött

Många tårar har du gråtit

Men om ditt barn har tagits bort

Tårarna kommer att pågå, för evigt och varje dag..

Om du har en stund eller två

skall jag försöka förklara för er

Varför vi aldrig kommer att bli densamma

Och trots allt är vi normala, inte galna

Att  begrava din mamma elller din pappa

Är alltid så oerhört sorgligt

Men i ditt hjärta har du alltid vetat

Det här är vad du förväntades göra

Ett barn ska leva för att säga adjö

till föräldrar, när de dör

Skulle barnet vara först med att gå

en föräldres blod, slutar sitt flöde

Deras hjärta krossas djupt inom dem

de önskar att de också kunde ha dött

Ett trasigt hjärta går långsamt att repareras

När det splittras, är det för alltid trasigt

Föräldrar lär sig att leva varje dag

Döljer sina verkliga känslor djupt inom sig

Känner att människor inte förstår

Varför de behöver en hjälpande hand

Om du blir flådd levande

Och den smärta du överlever

ska Du veta att vi går varje dag

med vår hudlöshet, allt är borta

Omnämnadet av mitt barns namn

Kan få mina ögon att tåras…gråten är nära.

I dikten står inget om någon författare som jag vet inte. Sorry.

Känner mig stressad, har Jonatan bredvid mig och kan inte tänka mina tankar som jag vill. Han har gjort nummer två också…

Så, nu har jag bytt.

Måste ändå sluta för tjejerna vill har hamburgare.

Men älskade vänner och nära och kära.Vill bara sända kramar till er alla från hela mitt hjärta. Jag vet att ni alltid finns för oss. Det är en trygghet.

Jag vet också att ni ger så mycket av er till vår familj. Det är jag oerhört tacksam över.

Ni får gärna nämna Theo när ni möter mig, bara att ni tänker på han eller har något minne av honom. Det är värdefullt och betydelsefullt för mig som hans mamma.

Skriver mer känslor en annan dag…LOVE YOU ALL/mimmi