Målar dig inom mig…

Sitter här och tankarna flyger och far igenom huvudet…

Fortfarande efter 3 år och 8 månader så väntar jag…väntar på att du ska komma hem Theo. Väntar på att du ska sätta dig på din stol…stolen som gapar så tom varje dag.

TOMHETEN OCH SAKNADEN OCH LÄNGTAN ÄR TOTAL!

Jag målar våra stunder tillsammans, de vi skulle haft inom mig…

Målar dig framför mig i knät, där jag kan känna din värme och höra ditt skratt.

Målar dig med skitigt händer och rufstigt hår och glimten i ögat.

Målar dig med våra händer tillsammans och mina händer runt ditt ansikte och hur våra ögon möts.

Målar dig med Nellie, hur ni åter igen leker och busar med varandra.

Målar din själ tätt intill min.

Målar dig när du hämtar korna med moppen som du skulle haft.

Målar dig med dina fina vänner.

Målar dig med pappa, då ni går tätt intill varandra och pratar..eller rättare sagt du pratar…

Målar dig när du öppnar dina presenter. Målar ditt leende av glädje

Målar dig bredvid mig i bilen…

Jag målar dig inom mig Theo, allt jag saknar så mycket att det gör ont inom mig. 

KRAMARNA..RÖSTEN…DITT LEENDE…DITT PRAT…DIN NÄRVARO…

Jag sluter ögonen och ser dig framför mig. Jag ber att du är väl omhändertagen, att du inte känner rädsla och att du njuter av din tid i evigheten. Jag längtar tills vi ses min älskade Theo.

Vi som mist våra barn står med ena benet i livet och det andra i döden. Hörde vad en annan pappa sagt..jag är på plats men inte på plats.

Lite så är det, vi är här men ändå inte aldrig riktigt här. Tankarna är splittrade inom oss. Hela tiden går vi på en tunn tråd,  kroppen är alltid på, svårt att slappna av – rädslan att tråden ska brista är stor.

Jag målar dig inom mig Theo…målar dig när vi står framför varandra igen och kramas. Kommer aldrig släppa dig igen….aldrig mer…

Saknar dig Theo mer än det finns ord..det vet du! Älskar dig…mamma.

Till mina andra kära vänner och familj… de jag träffar och inte träffar..ni gör att det är värt att kliva upp ur sängen. Älskar er alla/mimmi