Min vintervärld…

Hörde på Marie Fredriksson´s sång TRO…stark text…

Tro

Jag vill känna TRO

Jag vill känna Morgondagen nalkas här i LUGN o RO

I en VINTERVÄRLD, finns det någon TRO

Jag vill KÄNNA önskan om en TID så LJUS som FRIHETEN

Känna TRO igen

DRÖMMARNA vi har känns som BLEKA HÖSTAR

Där har SOMMAREN redan REGNAT BORT

Det spelar ingen roll HUR vi GRÅTER VÅRA TÅRAR

SVAREN är en VISKNING I EN VÄRLD LÅNGT BORT

Tro

Jag vill känna TRO

Jag vill känna Morgondagen nalkas här i LUGN o RO

I en VINTERVÄLRD, finns det någon TRO

Jag vill KÄNNA önskan om en TID så LJUS som FRIHETEN

Känna tro igen

Att vilja men inte känna är nog så svårt

Att se men inte höra

Du vände dig bort

Du sa: INGET HÄR ÄR GIVET, FÖR SÅDANT ÄR LIVET

I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan

Tro

Jag vill känna TRO…

Det är så kallt i min vintervärld…

Jag vet att när  den dagen vi ses igen min älskade saknade unge…tinar mitt hjärta upp helt.

…det är fyllt med kärlek, kärleken till dig theo som aldrig tar slut.

MEN med en sån stor saknad och längtan, många  smärtsammma  dagarna utan dig…varje dag i resten av mitt liv.

 

Låt mig få andas i min egen TAKT…så jag hinner med…

Allt går så fort nu för tiden, jag orkar inte uppfatta allt runt omkring mig. Livet snurrar fortare och fortare men står ändå så stilla…

När jag ser mot himlen så ser jag DIG, med grå-gröna ögon och varmt leende. Det är så svårt just nu, Theo. Julen närmar sig med stormsteg och jag saknar dig oändligt. Försöker ge det sista av mina känslor till dina syskon, de är så snälla, omtänksamma och tålmodiga med mig.

Någonstans finns ett gränslöst land Nu

någonstans finns och lever DU

Jag möter Dig och I min själ

Jag vet jag alltid känt Dig väl

Din hand så varm, Din blick så mild

Någon gång finns ett tidlöst Nu

någonstans finns och väntar Du

Du möter mig och allt känns väl

Du vet jag längtat med all min själ

Jag viskar tyst Ditt kära Namn

från Kölden går jag in i livets port

i Din vidöppna famn      / Alte Burman

Sänder mina varmaste kramar från hela mitt hjärta till mina älskade vänner och nära och kära i min närhet och via datorn. Ni ÄR VÄRDEFULLA. /mimmi

Kärleken är utan gränser…

Ditt himmelska leende….jag saknar det…

Kärleken är utan gränser,  att Theo inte finns i min fysikska närhet är tungt, han  är så oerhört älskad, varje minut finns han i mina tankar. Men det gör ONT i hela kroppen av saknad och längtan.

Var hos psykologen i torsdags, min Nellie behövde en stund och jag delade min tid med henne. Det var svårt att komma i stämmning. Jag måste få stressa ner och lugna ner och ta djupa andetag , så jag kan känna in min son riktigt mycket.

I vardagen finns Theo med hela tiden men jag orkar inte känna efter hur jag egentligen mår, det finns inte TID.

Om det är bra eller dåligt vet jag inte, själv känner jag att  jag aldrig har fått den där stunden bara för mig. Alltid någon annan  jag ska  hjälpa först eller saker som måste göra på en gång . Det gör mig ledsen, så ledsen.

Jag behöver min tid med Theo så oerhört mycket. JAG ÄLSKAR  DIG THEO!

Skulle vilja sitta i en stol rakt upp och ner och inte göra någonting, inte passa på någon. Ligga i sängen och vara där tills jag själv vill gå upp. Äta när jag själv vill och skriva om Theo…till Theo. Mitt käraste änglabarn som jag saknar i varje andetag jag tar.

Du var en mästare att klättra i träd, älskade att vara ute i det fria…

Nu är du där miljoner ljus brinner, i ljuset och värmen. Där finns det inga hemskigheter, ingen sorg eller smärta, där har du inte ont i din höft älskling. Jag vet hur rädd du var för vad som komma skulle…

Mitt hjärta bultar så fort inom mig och jag känner mig stressad. Inom mig är jag så trasig, jag undrar om jag slipper all smärta som bor där.

Tänker på våra dagar vi fick just nu, tittar på ett kort från Danmark. Där var vi med dina kusiner, sån glädje att bara vara tillsammans. Ni sitter i sanddynerna med mössa och allt men ni hade så kul ihop. Vet att dina kusiner saknar dig så oerhört mycket. Det är så svårt för dem att ta in allt.

En skrev så här:

THEO-ÄLSKAD

Theo min vän, för mig lever du än

Jag saknar dig mer än allt och för en stund trodde jag att jag hade förlorat allt.

Theo varför hände allt det här, utan dig är det inte samma atmosfär.

Dig kommer jag aldrig att glömma för dig kommer Gud i uppe i himlen att gömma.

Tills vi ses igen i körsbärsdalen så säger vi inte farväl, vi säger på återseende i Nangijala/ saknar dig så.

Tänker på alla fina brev vi fått av dig,  Theo, små ord, lite felstavade men så oerhört viktiga att se och läsa. Varenda rad är viktig, tänker på hur mycket jag sparat på…typiskt mig. Men rätt så tacksam för det nu vill jag lova.

Vet inte hur gammal Theo var här, kanske 9 år…du är världens bästa son med…för alltid…för evigt. Att du skrev så här till oss, så många gånger lilla gubben. Hittade på datorn, i plånboken i lådor och hyllor. Ringar och brev. Saker du gjorde i slöjden till oss och Nellie. Hela tiden bekräftelse hur mycket du tyckte om oss…

Älskade Theo…varje dag utan dig i vår fysiska närhet är så TOM.

Du fyller våra hjärtan med kärlek och ork att möta en dag till, en dag närmare tills vi ses älskling. Du är inom oss…i våra andetag och tankar/mamma

Så våra älskade nära och kära, ta vara på dagen. Man vet aldrig om morgondagen. Lev i nuet så mycket det går…TACK för att ni finns för oss. Jag älskar er och är så tacksam för att ni finns/mimmi

Till Suss och Birgitta säger jag Tack för att ni räddar mina dagar. Jag vet att jag kan skriva när som helst på dygnet om det behövs/mimmi

Så stillsamt med ljus…i mörkret…

Utanför fönstret där vi bor mot havet….ljuset…Theo….ljuset…

Ja, då var det åter dags att åka till Theo´s plats och tända ljus.

Lika märkligt varje gång faktiskt, vad gör jag här????

Lika ont gör det varje gång..ofattbart och omänskligt.

Innan mörkret lagt sig…

Efter en stund så glittrar ljusen i mörkret, ingen vind…bara stillhet…bland ljusen och mörkret…hos THEO och vårt hjärta.

Saknaden är oskrivbar..det går inte att skriva hur mycket vi saknar dig älskade Theo…

Märklig sak hände…en väns syster skrev en text från en låt som hon hört samma kväll hon fick reda på att Theo mist sitt liv till mig på Jonatans födelsedag. Sen igår när jag var inne på Birgitta´s sida så har hon lagt in en sång med Lena Marlin…A place Nearby…   samma låt, text som min väns syster skrivit till mig. Har aldrig hört om henne förut…vackert…

Skriver refrängen…

Heaven is a place nearby

So I won´t be so far away

And if you try and look for me

Maybe you´ll find me someday

Heaven is a place nearby

So there´s no need to say goodbye

I wanna ask you not to cry

I´ll always be by your side

You just faded away

You  spread your wings you had flown

Away to something unknown

Whis I could bring you back

You´re always on my mind

About to tear myself apart

You have your special place in my heart

Always heaven is a place nearby

 Att himlen är en plats nära oss…

Du ska veta Theo att du hos mig i varje steg jag tar…i min närhet…i mina andetag lever du…i mina minnen lever du…du blir aldrig GLÖMD…ALDRIG.

JAG SAKNAR DIG …DET GÖR ONT I MIN KROPP…I MITT HJÄRTA..I MIN SJÄL…I VARJE CELL…

Älskade vänner, nära och kära…tack för att ni finns för oss. Blir ständigt förvånad över olika märkliga saker händer, både hos mig och mina vänner. Tecken som flätas samman av olika orsaker. LOVE YOU ALL/ MIMMI