Kärleken är utan gränser…

Ditt himmelska leende….jag saknar det…

Kärleken är utan gränser,  att Theo inte finns i min fysikska närhet är tungt, han  är så oerhört älskad, varje minut finns han i mina tankar. Men det gör ONT i hela kroppen av saknad och längtan.

Var hos psykologen i torsdags, min Nellie behövde en stund och jag delade min tid med henne. Det var svårt att komma i stämmning. Jag måste få stressa ner och lugna ner och ta djupa andetag , så jag kan känna in min son riktigt mycket.

I vardagen finns Theo med hela tiden men jag orkar inte känna efter hur jag egentligen mår, det finns inte TID.

Om det är bra eller dåligt vet jag inte, själv känner jag att  jag aldrig har fått den där stunden bara för mig. Alltid någon annan  jag ska  hjälpa först eller saker som måste göra på en gång . Det gör mig ledsen, så ledsen.

Jag behöver min tid med Theo så oerhört mycket. JAG ÄLSKAR  DIG THEO!

Skulle vilja sitta i en stol rakt upp och ner och inte göra någonting, inte passa på någon. Ligga i sängen och vara där tills jag själv vill gå upp. Äta när jag själv vill och skriva om Theo…till Theo. Mitt käraste änglabarn som jag saknar i varje andetag jag tar.

Du var en mästare att klättra i träd, älskade att vara ute i det fria…

Nu är du där miljoner ljus brinner, i ljuset och värmen. Där finns det inga hemskigheter, ingen sorg eller smärta, där har du inte ont i din höft älskling. Jag vet hur rädd du var för vad som komma skulle…

Mitt hjärta bultar så fort inom mig och jag känner mig stressad. Inom mig är jag så trasig, jag undrar om jag slipper all smärta som bor där.

Tänker på våra dagar vi fick just nu, tittar på ett kort från Danmark. Där var vi med dina kusiner, sån glädje att bara vara tillsammans. Ni sitter i sanddynerna med mössa och allt men ni hade så kul ihop. Vet att dina kusiner saknar dig så oerhört mycket. Det är så svårt för dem att ta in allt.

En skrev så här:

THEO-ÄLSKAD

Theo min vän, för mig lever du än

Jag saknar dig mer än allt och för en stund trodde jag att jag hade förlorat allt.

Theo varför hände allt det här, utan dig är det inte samma atmosfär.

Dig kommer jag aldrig att glömma för dig kommer Gud i uppe i himlen att gömma.

Tills vi ses igen i körsbärsdalen så säger vi inte farväl, vi säger på återseende i Nangijala/ saknar dig så.

Tänker på alla fina brev vi fått av dig,  Theo, små ord, lite felstavade men så oerhört viktiga att se och läsa. Varenda rad är viktig, tänker på hur mycket jag sparat på…typiskt mig. Men rätt så tacksam för det nu vill jag lova.

Vet inte hur gammal Theo var här, kanske 9 år…du är världens bästa son med…för alltid…för evigt. Att du skrev så här till oss, så många gånger lilla gubben. Hittade på datorn, i plånboken i lådor och hyllor. Ringar och brev. Saker du gjorde i slöjden till oss och Nellie. Hela tiden bekräftelse hur mycket du tyckte om oss…

Älskade Theo…varje dag utan dig i vår fysiska närhet är så TOM.

Du fyller våra hjärtan med kärlek och ork att möta en dag till, en dag närmare tills vi ses älskling. Du är inom oss…i våra andetag och tankar/mamma

Så våra älskade nära och kära, ta vara på dagen. Man vet aldrig om morgondagen. Lev i nuet så mycket det går…TACK för att ni finns för oss. Jag älskar er och är så tacksam för att ni finns/mimmi

Till Suss och Birgitta säger jag Tack för att ni räddar mina dagar. Jag vet att jag kan skriva när som helst på dygnet om det behövs/mimmi