I morgon är det 2år sen du lämnade oss min älskade, vackra och saknade kille. Min son finns inte mer fysiskt hos mig. Det är så jobbigt att ha den vetskapen, att jag aldrig mer får krama, prata, gosa, smeka eller vara med min theo. Att bara få andas samma luft. Hans död delade mitt liv, ett före och ett efter, efter den morgonen slogs allt sönder. Min son kommer aldrig mer hem.
Varje dag saknar jag honom, varje dag som går blir saknaden bara värre.Tiden har lagt sig som en hinna över smärtans öppna sår men inget blir som det varit. Livet har förändrats, ingenting är självklart, ingenting är helt, min theo fattas oss. Jag saknar att höra hans röst, kommer inte ihåg hur den lät. Kanske en dag kommer den tillbaka till mig. Drömma om min theo gör jag inte heller, jag har gjort det en gång och det var så oerhört ledsamt, kände att jag aldrig mer ville drömma om honom. Det var precis i början, nu vill jag drömma men nu går det inte. Drömmarna kommer nog när jag är redo. Har vänner som drömmer om theo och de delar med sig, det känns fint att höra.
Nu vaknar övriga familjen och min stund är över för denna gången. kram till alla mina vänner, JAG ÄR SÅ TACKSAM ATT NI FINNS!!!!
Theo Vår Ängel 