Tystnaden…

Tänker på tystnaden som kom efter Theo…snart fyra år.

 De senaste två åren har det varit väldigt tyst. Nu börjar det ringa lite, mest till lillasyster, kompisar som vill leka, sova över. Det är först nu jag orkar ens tänka i de banorna. Det är fortfarande väldigt jobbigt att ”fixa” något till andra.

 Fortfarande är det svårt att kunna samla ihop mig och göra något helt. Har i allafall börjat bjuda hem våra vänner på middagar, tar några i taget. Det känns bra, har inte orkat det alls på fyra år.

Jag har verkligen velat för att visa hur mycket de betyder för mig och vår familj MEN HAR INTE HAFT NÅGON ENERGI ELLER ORK.

Födelsedagar har jag ju ”fixat”  men det har tagit på alla mina krafter för att få det att flyta. Tänker på våra vänner som första året efter Theo fixade kalas år Nellie. All hjälp vi fick vid Theo´s lillebror´s dop.

 Mitt hjärta svämmar över av deras omtanksamhet.

Hur många gånger har våra vänner inte kommit hem med middag till oss eller ställt en påse med hembakat på trappan. Ibland ringer de bara och säger till oss att nu kommer de på lördag…tar med korv och något till efterrätt, du fixar tilltugg. Det är så skönt att ha sådana vänner som bara finns och bara tar allt som det är. TACK!!!!!

Min mamma hjälpte mig att handla det första året, jag kom inte ihåg vad jag behövde. Fortfarande idag så handlar jag på tre ställen innan jag kan åka hem, börjar längs ner på storgatan och tar två affärer till.

 Det jag missar i den ena handlar jag i den andra, sen på vägen hem handlar jag i den tredje affären det som jag glömt!!! Härom dagen var det tandkräm, var tvungen att ta en extra tur för den. Snurrpannan som jag är.

Snart är det 4 år…kan inte förstå…kommer aldrig förstå…saknaden gör så ont.

Avslutar med en dikt av Caroline Krook

SORGENS ALLA UTTRYCK TOGS IFRÅN MIG.

JAG GRÄT UTAN TÅRAR, KLAGADE UTAN ORD, FÖRTVIVLADE UTAN SUCKAR.

OCH JAG VAR JU…SÅ TAPPER…MODIG..STARK OCH KLOK

LÖS MINA TÅRAR OCH GE MIG ORD FÖR MIN KLAGAN

GE MIG TILLBAKA SORGENS UTTRYCK, SÅ DE KAN BEFRIA MIG FRÅN MIN STÄNDIGA SORG.

Älskade Theo…jag vet att du finns i min närhet. Jag längtar så efter dina kramar…lys upp vägen och var där och möt mig när jag kommer/mamma.

Älskade vänner..TACK FÖR ATT NI FINNS FÖR OSS…Mimmi.