VILL BARA DELA MED MIG AV EN DIKT SOM MIN VÄN HITTADE PÅ NÄTET, HON SÄNDE DEN HÄROM DAGEN DÅ JAG VAR SÅ OERHÖRT NERE OCH LEDSEN. DEN GER MIG HOPP ATT THEO FINNS I MIN NÄRHET OCH VID MIN SIDA SOM JAG SÅ VÄL BEHÖVER KÄNNA OCH VETA. ATT LIVET INTE TAR SLUT…BARA FÖR ATT VI LÄMNAR DENNA JORD.
SNÄLLA GRÅT EJ MER, DET ÄR EJ SOM NI TROR, ATT JAG PÅ VITA MJUKA MOLN SER PÅ ER NER.
HÄR FINNS BÄCKAR OCH BRUS OCH LINDAR SOM BÖJER SIG I VINDARNAS SUS.
NI BEHÖVER EJ LÄNGRE SÖRJA, TY HELA ERT LIV KAN JAG I NÄRHET FÖLJA.
TROTS ATT VI PÅ JORDEN EJ TILLSAMMANS FÅR VARA, I TANKARNA FINNS NI ALLTID, SÅ ÄR DET BARA.
VI ÄR MÅNGA SMÅ SOM VÄNTAR, ATT JORDENS TID SKALL FÖRSVINNA OCH ATT VI VARANDRA ÄNTLIGEN SKALL ÅTERFINNA.
JAG LÄNGTAR EJ NER.
MEN JG LÄNGTAR EFTER ATT FÅ KRAMA ER, FÖR JAG KAN SE ALL DEN KÄRLEK NI MIG VILL GE!!!!
TACK FÖR DEN DIKTEN, VÄNNEN.
I DAG HAR JAG STÄNGT AV MINA TANKAR, ORKAR INTE KÄNNA DEN SMÄRTAN FYSISKT SOM JAG KÄNDE HÄROM DAGEN. DET ÄR FÖR TUNGT OCH JOBBIGT.
SÄNDER ER ALLA MÅNGA KRAMAR OCH VAR RÄDDA OM VARANDRA/MIMMI
Theo Vår Ängel 