Fint till Theo-pojken…

Ett lysande hjärta ska jag lägga framför Theo´s plats på fredag…tillsammans med massor av andra brinnande ljus.

Saknar dig Theo pojken…hela tiden…i varje steg jag tar. Försöker lappa ihop vårt liv, det går inte så bra. Det smärtar hela tiden, jag blir aldrig mer densamma. Inte Björn eller Nellie heller. Det är bara att acceptera det!

Vi försöker Theo, varje stund på dagen. Vi försöker pussla ihop vårat liv medan vi saknar dig. Du var en del av vår framtid älskling…

Ja, på fredag ska vi åter gå och ”pynta” vid din plats. Det är lika märkligt varje år. Det gör lika ont…

Undrar om all min smärta i kroppen beror på sorgen jag bär efter dig?

Just nu är känslorna utanpå mig, tiden har blivit ett konstigt begrepp. Tiden går och står stilla samtidigt.

Dikt…

Tala inte om för mig att du vet hur jag känner…om du inte förlorat ett barn själv.

Tala inte om för mig att mitt brustna hjärta ska läka med tiden…för det är inte sant.

Tala inte om för mig att min son är på ett bättre ställe…kanske det är sant men jag vill ha honom här hos mig.

Tala inte om för mig att någon dag kommer jag höra hans röst och se hans ansikte…för jag kan inte se längre fram en dag i taget.

Tala inte om för mig att det är dags att gå vidare…för det kan jag inte.

Tala inte om för mig att inse fakta, han är borta…för förnekelsen är något jag inte rår på.

Tala inte om för att jag ska vara tacksam för de dagar vi fick…därför att jag ville ha flera.

Tala inte om för mig att när jag blir mitt gamla vanliga jag, då blir du glad…därför jag kommer aldrig mer bli densamma.

Vad du kan göra…du kan säga att du kommer vara här för mig. Att du lyssnar när jag talar om min son. Att du delar mina minnen av honom. Att du kan dela mina tårar.

Snälla, tveka inte att nämna min son´s namn. För det är något jag vill höra varenda dag.

Älskade vänner, förstå jag kommer aldrig mer bli densamma. Om du orkar stå ut med mig …kanske du kan lära känna den jag är idag.

 

Fritt översatt av Judi Walker´s  dikt, in mermory of Shane 1998.

 

älskade vänner…ni är underbara, ni lyssnar och ger så mycket av er till oss. ..till denna familj som är så trasig inuti som inte syns utanpå…om vi ringer om behöver hjälp så finns ni här. TACK!

Till alla våra nära och kära som är i himlen, till er tänder vi ljus och sänder extra mycket kärlek och tanke i den här mörka tiden.

Till vår älskade Theo…åh, vad vi önskar du vore här…hela tiden…varje dag..

Kom till min dröm så jag får träffa dig…älskar dig Theo/ mamma

Tänker på din dröm, suss…

Många kramar från HELA MITT HJÄRTA / Mimmi

En dikt…

Har inte skrivit på ett tag, har av misstag tagit bort min adress och lösenord…men med lite hjälp av Anna så kan jag nu skriva.

MEN!  Jag får inte röra några knappar tills hon kommer och räddar min post. Det är så typiskt mig, jag är inte så teknisk. Inte som du Birgitta!

Men jag har varit inne på en sida som heter VSFB. Det är en sida till oss föräldrar som mist barn, syskon, nära anhöriga eller vänner. Där fanns en dikt som en mamma skrivit.

Är bara tvungen att skriva den här…den heter

Jag skall försöka förklara för er

Om din förälder, ett syskon, eller en vän som har dött

Många tårar har du gråtit

Men om ditt barn har tagits bort

Tårarna kommer att pågå, för evigt och varje dag..

Om du har en stund eller två

skall jag försöka förklara för er

Varför vi aldrig kommer att bli densamma

Och trots allt är vi normala, inte galna

Att  begrava din mamma elller din pappa

Är alltid så oerhört sorgligt

Men i ditt hjärta har du alltid vetat

Det här är vad du förväntades göra

Ett barn ska leva för att säga adjö

till föräldrar, när de dör

Skulle barnet vara först med att gå

en föräldres blod, slutar sitt flöde

Deras hjärta krossas djupt inom dem

de önskar att de också kunde ha dött

Ett trasigt hjärta går långsamt att repareras

När det splittras, är det för alltid trasigt

Föräldrar lär sig att leva varje dag

Döljer sina verkliga känslor djupt inom sig

Känner att människor inte förstår

Varför de behöver en hjälpande hand

Om du blir flådd levande

Och den smärta du överlever

ska Du veta att vi går varje dag

med vår hudlöshet, allt är borta

Omnämnadet av mitt barns namn

Kan få mina ögon att tåras…gråten är nära.

I dikten står inget om någon författare som jag vet inte. Sorry.

Känner mig stressad, har Jonatan bredvid mig och kan inte tänka mina tankar som jag vill. Han har gjort nummer två också…

Så, nu har jag bytt.

Måste ändå sluta för tjejerna vill har hamburgare.

Men älskade vänner och nära och kära.Vill bara sända kramar till er alla från hela mitt hjärta. Jag vet att ni alltid finns för oss. Det är en trygghet.

Jag vet också att ni ger så mycket av er till vår familj. Det är jag oerhört tacksam över.

Ni får gärna nämna Theo när ni möter mig, bara att ni tänker på han eller har något minne av honom. Det är värdefullt och betydelsefullt för mig som hans mamma.

Skriver mer känslor en annan dag…LOVE YOU ALL/mimmi