Mot alla odds..

Jag vet att det är mot alla odds att min älskade Theo kommer tillbaka till mig fysiskt i denna värld.   Jag vet… Jag vet …men det är så jobbigt att VETA…

Jag ligger i sängen och skriver tyst till dig utan papper. Säger dessa ord till dig och önskar att jag kunde vakna ur mardrömmen och ha dig framför mig levande och varm.

Jag saknar din närhet, ligga bredvid dig i soffan och klia dig på ryggen.

Sanningen är att mitt hjärta har brustit och det värker i min själ dagligen, hela tiden. Jag försöker lappa ihop alla nya bitar som blivit mitt ”nya” liv.

i Mitt hjärta saknar jag dig

ur Mina ögon rinner ändlösa tårar

i Min själ lever du

i Mitt hjärta finns gränslös kärlek

i Min kropp bor smärtan

i Min hjärna finns förståelsen att Du har lämnat oss.

Min kärlek till dig är så stor och när jag kommer så vet jag att du öppnar dörren till mig. Du kommer stå där med utsträckta armar och ta emot mig med en kram. Jag längtar efter att få säga till dig …

-mamma har saknat dig så mycket och jag älskar dig.

Härom dagen kom min dotter med en lapp till mig och sa LÄS…

Hon hade hört en låt och då kom ord till henne som hon skrev ner. Det är hennes egna ord…min älskade lila flicka som bär på en sån saknad!

När jag var tvungen att ta farväl.

Jag kan aldrig sluta drömma om dig

För mina känslor är så stora

När jag var tvungen att ta farväl av dig

Fast jag ville att du skulle stanna kvar…saknar dig Theo…Nellie.

Här sitter de båda vid kyrkomuren där Theo är begravd precis bakom. Jag fattar inte varför jag tog kort just där. Visst det är fina träd med många löv att springa i…

Jag har inte skrivit på länge men det har varit för varmt att ens vara på datorn och försöka skriva något. Tänkte avsluta med en dikt av Pirjo Stråte.

Sorgen är kärlekens pris

Ibland räcker verkligheten sin hand till oss

Och föser in oss i overklighetens glaskupa

Gör oss till betraktare…av livet omkring…som fortsätter…

som ingenting har hänt.

Få förstår oss… att tiden för oss har stannat…

att livet aldrig mer blir som förut.

och att vår förvändling har tagit sin början.

När en älskad människa dör…

försvinner hennes livsrum bland oss…och lämnar ett gapande hål…

en mörk och djup avgrund efter sig.

Vi faller…och allt blir kaos…

allt mister sin betydelse…smärtan känns som knivhugg..

hjärtat blöder från de öppna såren.

Sorgen är kärlekens pris…bara den som älskat kan känna sorgens smärta.

Kärleken och sorgen går hand i hand.

Bland det jobbigaste är att det är så några som nämner min sons namn THEO. För mig är det nog det viktigaste av allt i hela min sorg och saknad, att någon nämner hans namn. Det är ett bevis på att Theo inte är glömd och att han fortfarande finns i deras hjärtan. För mig är det ren lycka att få höra någon säga något om Theo…

Men det är sällan någon nämner hans namn…

Min älskade Theo, ditt namn ekar inom mig hela tiden och du är så saknad. Jag måste börja skriva ner våra minnen tillsammans…jag älskar dig/mamma.

Sänder kramar till mina nära och kära…love…Mimmi