små ögonblick…

Ligger i sängen och pratar tyst med dig… får små ögonblick framför mig…

Det är konstigt, jag kan inte minnas en hel dag av dig Theo, utan jag får små glimtar av ditt liv som passerar som i en film.

Alla minnen flimrar förbi som diabilder eller som i en film på snabbspolning.

 

Det är med hjälp av bilder som minnen och ögonblick kommer över mig.

Här är Theo helt slut i benen, vi har gått runt i trollskogen i Böda. En helt underbar skogstig med vattnet glittrande bredvid. Med sin blåa taktor mössa som han älskade. Den var så uttöjd till slut. Sen kom alla kepsar med olika traktormärken eller häftiga flames.

Min lilla älskade Theo vad jag saknar dig. Varje dag utan dig är så tung. Det spelar ingen roll hur lång tid det tar, längtan kommer vara för evigt.

Theo´s vän som jag skrev om i förra inlägget, jag skickade en kram till honom dagen efter….han svarade. -ok, jobbig dag eller???

De kan läsa en utan att ens se en…. Det har jag tänkt på efter det här med Theo. Barn är så mycket mer raka i sorgen och mer närvarande i samtal och funderingar känns det som ibland.  Jag har som tur var också några vänner som kan lyssna!

Theo´s vän kom ner senare i helgen och gav mig en jättekram och klapp på axlarna. TACK!!!

Här är en bild på Theo och lillasyster, hon har det extra jobbigt nu.

Hon har haft drömmar, svårt att sova, en oerhörd längtan och är väldigt trötthet.  Sen Valborg har det nog varit ett ”depp” varje dag.

Hon saknar sin storebror så mycket. Vi var på utveckligsamtal och de får skriva sagor och berättelse. Mina ögon tårardes, hennes saga slutade inte lyckligt. Killen i berättelsen dog och var blå om läpparna och hade ett blåmärke i pannan. Precis som Theo på bårhuset.

Mitt hjärta blöder för henne, att hon ska behöva ha den verkligheten.

Allt slutar inte lyckligt. Hon är bara 9 år…

Nu var det 3 år sen det hände, men för oss och även för Nellie så kan ögonblicket när våra liv förändrades för alltid komma tillbaka på en sekund!!

SYSKONKÄRLEK!!!!!!!

Vill bara Tacka familjen i Borgholm, för att ni bryr er om våran Nellie. Hon var så glad när jag hämtade henne. Pizza, cykeltur på stan och vattenkrig…

Älskade Theo och storebror…

VI SAKNAR DIG SÅ MYCKET SOM DET FINNS INGA ORD ATT BESKRIVA….DE FATTAS!!!!

Kära vänner, till er säger jag bara KRAM och TACK för att ni orkar. Vet i mitt hjärta att ni bryr er och det gör mig rörd och tacksam. Mimmi

Fattar inte…

Idag för 3 år sen begravde vi våran Theo.

Jag fattar inte än idag hur det gick till…

Vi gick dit, genom byn med alla flaggor på halvstång. Såg likbilen och alla andra som stod som stela pinnar utanför kyrkan.

Min man och jag talade om det i söndags. Både han och jag är förvånade att vi ens gick dit. Att de inte fick dra oss dit, att vi inte spydde på vägen eller slutade andas. För så mådde vi båda två.

Jag kommer så väl ihåg vad min man sa…

-Jag får inte luft , Mimmi. Jag tror jag kvävs. Mitt bröst håller på att explodera…jag får inte luft. DET KALLAS ÅNGEST!!!!!!

När vi tittar tillbaka är det märkligt att vi gjorde allt vi gjorde. Men så är det väl bara. Kroppen tar över och Känslorna stängs av.

Som sagt var är det inte bara ”valborg” som är tung. Utan att fortfarande efter 3 år gör det så ont. Det är svårt att få vetskap om att våran Theo aldrig mer kommer hem igen. Vi får vänta så länge innan vi ses igen.

 

Här är ett känslosamt kort på Theo. Mellan Korna och hos Pappa trivdes han allra mest. Att dela hans vardag och hjälpa till var en stor del av hans liv.

Den andra stora delen var han vänner. Hans närmsta vänner kommer förbi när de har tid och lust. Det är jag så tacksam för. Då får jag en liten glimt om hur Theo´s liv skulle ha varit. Jag får höra lite om vad de gör och hur det går. Vilka lärare som är bra och mindre….

Då får jag en glimt av vad Theo skulle pysslat med. Meckat med moppen, gräsklipparen med vännen längre upp i gatan. De skulle ha kommit varandra ännu närmare. De hade en trygg vänskap. Nu när Nellie fyllde år kom han med mössan jag gav honom efter Theo. Theo kunde aldrig ha den, den var för liten.

Det var han som hade en bukett med förgetmigej och la vid Theo´s kista när vi gått därifrån. FÖRGETMIGEJ…det gör han aldrig! Theo går brevid honom i skolans korridorer och vakar över hans vän.

Till dig och alla andra ovärderliga vänner och nära säger jag, ni betyder så mycket för mig och jag sänder LOVE  LOVE  LOVE.

Till dig Theo, känn vår kärlek strömmar till dig  för alltid och för evigt. Mamma och Pappa.

Drömma…

Jag önskar så att jag kunde drömma om min Theo.

Det är så många som säger att vi möter dem på andra sidan i våra drömmar. Jag kommer ihåg min mans syster som sa att hon drömt om Theo. I drömmen så jämnför Theo livet som en semester.

När vi är på semester så är det härligt, pirrigt och du njuter av varje dag. ( Jordelivet). Men när vi varit på semester  ett tag så är det så underbart att komma hem igen. (Himlen) Så sa Theo till henne i drömmen.

Jag vill drömma mig härifrån, till den plats där vi kan mötas utan tårar. Till den plats där vi kan kramas, där jag kan känna kraft igen och tro på ett ljusare liv. Känna din närhet och se dina ögon glittra i solskenet min saknade Theo.

Jag vill så gärna drömma om dig Theo, komma till dig på andra sidan och se din värld.  Jag vill inte till drömmarnas sorg, jag vill till drömmarnas glädje. Se ljuset , flyga fri, känna närhet och ro i min själ. Sluta sörja för en stund…

Tårarna bränner innanför mina ögonlock av längtan till dig, men hur mycket jag än gråter så finns svaren på mina tårar i en värld långt bort. 

Jag vill drömma…kan tänka mig att det blir oerhört tungt att behöva vakna. Men att få möta dig Theo i drömmen är bättre än att inte få möta dig alls. Längtan efter att få röra dig, snuffsa på dig och ha dig i knät och prata med dig om hur din dag har varit i skolan är STOR! 

 Tills den dagen jag  drömmer om dig får jag och dina närmaste skicka upp ballonger. Kortet är från Theo´s 12 års-dag. Vi hyrde heliumtub och blåste upp ballonger, skrev hälsningar till dig och sände dem till himlen. Dina småkusiner ropade helt spontant…GRATTIS THEO!

Så sorglig , men ändå så fint.

Glöm inte bort att vår tid på jorden är kort, så ta vara på varandra, umgås med dina nära och kära, ge dem kärlek!

Så mina underbara nära och kära…och värdefulla vänner. Jag älskar er!

Till min söta, underbara och saknade barn säger jag.

-Du är för evigt i mitt hjärta och jag älskar dig mer för varje dag som går. Mamma

Theo min theo

Så här vackert är det hos Theo-pojken på kvällen…

Du försvann som en fågel, du lyfte dina osynliga vingar och lämnade denna värld.

Alla ord jag aldrig  hann säga , ORDEN jag  säger TYST inom mig varje dag till dig.

Mitt hjärta brast när du flög …du lever inom mig så STARKT.

Låt mig få andas, låt mig få vara , låt mig få sörja, ge mig TID att få vara ledsen. Tårar rinner som floder  inom mig.

Vill sätta mig vid standkanten och känna din närhet. Låta tystnaden svepa över mig. Lika tyst som det  blev när du försvann.

Om jag bara för en dag kunde få några timmar med dig och säga allt jag inte hann säga.

Få se din blick vid frukostbordet, höra ditt skratt, se dig vara med pappa och sprudla av ren sann glädje och få krama om dig och smeka din kind och säga godnatt älskling. Bara för en dag….

Nu är du i ditt eget land, de landet vi kommer till sen.Där ska vi göra allt vi inte hann med. Spela mer kubb, grilla så hela himlen blir mörk, ha vattenkrig med ballonger så det öser regn ner, segla runt på molnen och vara tillsammans igen. Jag saknar våra stunder ihop som en hel familj. Vi är en familj nu också, men inte hel och det gör fortfarande ont.

Du fattas oss i allt vi gör…

 

Tack susanne för alla underbara kort på mina barn. 

Theo, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig/mamma

Till mina vänner och nära, tack för att ni orkar finnas för oss.