små ögonblick…

Ligger i sängen och pratar tyst med dig… får små ögonblick framför mig…

Det är konstigt, jag kan inte minnas en hel dag av dig Theo, utan jag får små glimtar av ditt liv som passerar som i en film.

Alla minnen flimrar förbi som diabilder eller som i en film på snabbspolning.

 

Det är med hjälp av bilder som minnen och ögonblick kommer över mig.

Här är Theo helt slut i benen, vi har gått runt i trollskogen i Böda. En helt underbar skogstig med vattnet glittrande bredvid. Med sin blåa taktor mössa som han älskade. Den var så uttöjd till slut. Sen kom alla kepsar med olika traktormärken eller häftiga flames.

Min lilla älskade Theo vad jag saknar dig. Varje dag utan dig är så tung. Det spelar ingen roll hur lång tid det tar, längtan kommer vara för evigt.

Theo´s vän som jag skrev om i förra inlägget, jag skickade en kram till honom dagen efter….han svarade. -ok, jobbig dag eller???

De kan läsa en utan att ens se en…. Det har jag tänkt på efter det här med Theo. Barn är så mycket mer raka i sorgen och mer närvarande i samtal och funderingar känns det som ibland.  Jag har som tur var också några vänner som kan lyssna!

Theo´s vän kom ner senare i helgen och gav mig en jättekram och klapp på axlarna. TACK!!!

Här är en bild på Theo och lillasyster, hon har det extra jobbigt nu.

Hon har haft drömmar, svårt att sova, en oerhörd längtan och är väldigt trötthet.  Sen Valborg har det nog varit ett ”depp” varje dag.

Hon saknar sin storebror så mycket. Vi var på utveckligsamtal och de får skriva sagor och berättelse. Mina ögon tårardes, hennes saga slutade inte lyckligt. Killen i berättelsen dog och var blå om läpparna och hade ett blåmärke i pannan. Precis som Theo på bårhuset.

Mitt hjärta blöder för henne, att hon ska behöva ha den verkligheten.

Allt slutar inte lyckligt. Hon är bara 9 år…

Nu var det 3 år sen det hände, men för oss och även för Nellie så kan ögonblicket när våra liv förändrades för alltid komma tillbaka på en sekund!!

SYSKONKÄRLEK!!!!!!!

Vill bara Tacka familjen i Borgholm, för att ni bryr er om våran Nellie. Hon var så glad när jag hämtade henne. Pizza, cykeltur på stan och vattenkrig…

Älskade Theo och storebror…

VI SAKNAR DIG SÅ MYCKET SOM DET FINNS INGA ORD ATT BESKRIVA….DE FATTAS!!!!

Kära vänner, till er säger jag bara KRAM och TACK för att ni orkar. Vet i mitt hjärta att ni bryr er och det gör mig rörd och tacksam. Mimmi