Saknar dig, din stol är tom..

Alla årstider, alla högtider, alla speciella tillfällen…

Du fattas oss jämt Theo, din stol är TOM..

-den är full av minnen

-den är full av kärlek

-den är full av saknad och längtan och smärta att du inte finns hos oss

-den är full av hopp, att vi en dag ska återses

-den är full av glädje och ditt leende

Men att se den TOMMA stolen varje dag, år in och år ut, en ny ”högtid” som idag, midsommarafton gör mig förtvivlad av saknad efter Theo.

Den 4:de utan dig, det är svårt att förstå. Du är för alltid en del av mig älskade barn, min älskade Theo.

Vägen att leva ett liv utan dig fysiskt närvarande är så tung, vi försöker varje dag att ta nya steg i det liv vi inte valt.

Vårat liv är helt förändrat, vi försöker lära oss att börja ”leva” igen. Men det tar TID. För oss har tiden stannat, kan förstå det låter konstigt för dem som inte mist någon. Det är skillnad att förlora en förälder, det har jag också gjort. Min pappa miste sitt liv hastigt för 13 år sen, det var svårt. Han var ung, bara 54 år gammal. Jag saknar honom oerhört mycket.  Hela tiden, varje dag.

Men att förlora Theo var som att skära ut en stor bit av mig själv, kändes som varendra ben i kroppen bröts, att jag brann levande och inte kunde få luft. Ändå är det inte ens i närheten av smärtan jag känner…barbariskt som suss säger.

Förlåt, nu blev det mycket känslor… men så är verkligheten. Det är här jag kan skriva av mig.

Så älskade Theo , vi önskar så att du satt på din STOL och vi fick dela din dag.Vi älskar dig mycket, lika mycket som dina älskade syskon.

SAKNAR DIG…SAKNAR DIG OCH ATT FÅ GE DIG EN KRAM./Mamma

Till våra nära och kära önskar vi en fridfull midsommar med kramar.

Avslutar med en dikt som är skriven av Pirjo Stråte.

Ge mig tid…ge mig rum…

Ge mig livsrum…

att våga ta stapplande steg mot livet

Ge mig andrum…

att våga tänka tankar utan min kära

Ge mig skyddsrum…

där ingen skyndar mig till ”normalisering”

Ge mig vilrum…

i er förståelse och omtanke utan krav

Mina älskade vänner…

bygg en hydda av kärlek och tålamod till mig

Där jag kan växa

en dag i taget..tillbaka till det levande livet.

JAG BEHÖVER TID, SORGEN TAR TID ATT BEARBETA OCH ATT TALA OM. KRAM ALLA MINA NÄRA VÄNNER SOM BRYR ER. LOVE YOU ALL. mimmi.

 

Oändligt ont…

Det är nu mer än 3 år sen jag kramade min älskade Theo. Det är en låååång tid!!

Jag tänker på hur mycket jag fortfarande sörjer och hur mycket som inte är bearbetat inom mig.

Fortfarande bär jag på en stor förtvivlan och stor sorg inom mig, att försöka leva en vardag med all smärta gör ont.

 

Låt mig fortfarande få sörja, jag är långt ifrån klar med det. 

Theo…du finns i mina känslor, i mitt hjärta och i min själ. Jag kommer att älska dig livet ut.

Jag känner hur kraften rinner ur mig, känner hur jag kämpar för att kunna andas. Känner hur tårarna svämmar över i mina ögon när ingen ser.

 

Idag kom 2 av dina bästa vänner förbi m mopparna, du såg väl dem? De stannade en lång stund för att vara med Nellie. Hon sken som en sol när hon kom in. Det värmer henne så mycket, hon saknar Theo´s vänner hela tiden. När de kommer så känns det som hon får en bit av hennes stulna tid med Theo. Hon får vara med sin ”storebror” igen.

Jag vill så gärna att du ska komma hem till oss igen, det gör fortfarande så oändligt ont. Inom oss har vi ett obotligt sår som fortfarande blöder.

Läste en dikt av Kristina Grahn. 

Du fattas vid vårt bord.

Vi tänder ett särskilt ljus.

Folk frågar ibland om jag kommit över dig än.

Jag undrar vad dom menar.

Du startade ett kugghjul i mig.

En kedjereaktion utan slut.

Framåt och bakåt.

Jag har vävt in dig i mig.

Likt ett garn som skiftar färg i en bildväv.

En magisk tråd som påminner mig om perspektiven och ger mig nya  motiv med rötter i min själ.

Nej, jag har inte kommit över dig.

Varför skulle jag det?

Jag lever för det du gav.

Och jag är lycklig över att Du nådde in i mig och förändrade mig..tår för tår.

Det tror jag är din gåva till världen.

(ur boken Ett litet barn dör ett ögonblicks skillnad). 

 

Min älskade-saknade Theo lever så STARKT inom mig. Varje dag är han bredvid mig. Du ser honom inte, men jag känner honom  så tydligt, så närvarande hela tiden. Han fyller mitt hjärta av kärlek precis  som hans syskon gör, varje dag. 

Theo, du lämnade en TOMHET efter dig. Jag säger som Nellie.

-MAMMA SAKNAR HELA DIG…ALLTID…DET GÖR OÄNDLIGT ONT!!!

Till mina kära säger jag tack för att ni fortfarande låter mig få tala om Theo. Många kramar till er ALLA. Mimmi.

 Det är ju här jag skriver av mig allt jag inte hinner säga, allt jag har inom mig varje gång ni möter mig. Saker som det är svårt att ta upp lite ”snabbt”

Sorgen tar TID,  både att bearbeta och att tala om. 

En dikt…så sorglig..så sann..

Hittade en dikt på nätet. Har översatt den till svenska så gott jag kan.  Dikten grep tag i mig, påminner om hur jag känner inför varje ”högtid”, en del högtider är värre än andra.  Författaren okänd stod det.

Kära Mr Hallmark.

Jag skriver till dig från Himlen och tänker att det måste nog upplevas som en konstig idé.

Jag ser ALLTING från Himlen.

Jag bara hoppade in på ett besök i din affär, för att hitta ett kort.

Ett kort skrivet med Kärlek till min Mamma, för  att den här dagen är så svår för henne.

Det måste vara något misstag, tänkte jag. Det fanns alla kort jag kunde föreställa mig.

Men jag kunde inte hitta ett kort som var till mamma från ” barnen som lever i Himlen”.

Hon är fortfarande min Mamma, det spelar ingen roll vart JAG är.

Jag var tvungen att lämna henne, hon förstår.

MEN….ÅH, VAD HON GRÅTER VARJE DAG…

Jag tänkte att om jag skriver till dig, så att du vet…även om jag inte syns så lever jag fortfarande…jag lever i Himlen.

Jag älskar fortfarande min mamma så mycket.

Hon pratar med mig, hon drömmer om mig. Vi delar fortfarande skratt

VÅRA  MINNEN ÄR VÅRAT SÄTT …ATT  TALA NU!

Kan du vara så vänlig att se vad du kan göra.

Min Mamma bär mig i sitt hjärta, hon gömmer sina tårar.

Hon skriver dikter och brev till mig, ibland långt in på nätterna.

Hon planterar blommor på min plats.

Där MINNET AV MIG ÄR SYNLIGT.

Hon skriver till andra sorgsna föräldrar, försöker lindra deras smärta och sorg.

Du förstår Mr Hallmark.

Fast jag inte längre lever på jorden så måste jag finna en sätt  att påminna min Mamma hur mycket hennes Kärlek betyder för mig.

Hon behöver också bli påmind från mig, precis som barnen på jorden kan tala om sin kärlek för henne. Jag älskar min mamma…

Tack i förväg Mr Hallmark. Jag vet att du gör ditt bästa.

Jag har gjort allt jag kan göra, nu lämnar jag resten till dig.

Hitta en väg att tala om för min mamma…

..hur mycket HON betyder för mig…tills JAG KAN GÖRA DET SJÄLV, NÄR VI ÅTER MÖTS IGEN, I HIMLEN, I EVIGHETEN…

Fridfull kärlek till alla mammor på ”MORS DAG”…

Som sagt var, en del dagar är värre än andra. För mig är alla dagar viktiga, alla dagar  när jag får krama mina barn…

THEO…DU FATTAS JÄMT OCH MIN KÄRLEK TILL DIG BLIR STÖRRE FÖR VARJE DAG…DU ÄR MED MIG OCH JAG BÄR DIG INOM MIG.  I VARJE ANDETAG JAG TAR OCH MITT HJÄRTA SLÅR FINNS DU.

Du är närmare Himlen än jag….saknar dig ska du veta…Mamma.