Himlen Måste Sakna En Ängel

JAG HAR EN FOTOBOK SOM JAG SKRIVER I TILL BÅDE THEO OCH NELLIE, ÄVEN NU TILL JONATAN SÅKLART.

I BÖRJAN AV BOKEN HAR JAG SKRIVIT EN LÅT-TEXT. NU NÄR JAG ORKAR TITTA och LÄSA THEOS, SÅ HAR JAG SKRIVIT LÅTEN.

HIMLEN MÅSTE SAKNA EN ÄNGEL… av Linn Wågberg(text o musik)

Förr så var jag alltid på väg, jag försökte fånga en dröm.

Och jag trodde jag visste vad jag ville ha…du har väckt mig ur min sömn.

Plötsligt så var världen helt ny, allting stannade upp när Du kom

Och jag såg Dig och visste, av hela min själ att nu börjar allting om.

Himlen måste sakna en Ängel

För en finns här hos mig och vilar i min famn

Himlen måste sakna en Ängel

Han ligger tätt intill mig, så trygg på min arm.

Kan det vara sant att jag får älska dig, en av himlens änglar har landat hos mig.

Gryningsljuset smyger sig in, finner ro i ditt andetag.

Och jag inser med ens att, jag väntat en evighet just på denna dag.

Plötslig slår du upp dina blå, styrkan i din blick gör mig svag.

Och helt utan att döma så ser du på mig och så börjar våran dag.

Himlen måste sakna en ängel…

Theo var en ängel som vi fick låna en stund…tyvärr. Jag skulle viljat ha han här mycket längre.

Snart är det 3 år sen han lämnade oss kvar i förtvivlans och längtans ö…

Det är tröttsamt att sörja, hela kroppen och själen är tömd på all kraft.

Att bara att andas kan vara jobbigt, ofta tar jag djupa andetag och flämtar efter luft. Låter kanske löjligt, men så förlamande är saknaden efter ens barn.

Kommer ihåg när Nellie sa till mig i bilen som vanligt, när jag inte är beredd.. det bästa med döden är att vi aldrig mer behöver dö…aldrig mer sakna varandra utan får vara tillsammans igen. Jag blir aldrig mer hel, mamma.

Det är så vi känner det, våran hjärtan har brustit och vi blir aldrig mer hela  förrän vi ses på andra sidan. Vi saknar Theo gränslöst, i varje andetag och steg vi tar. 

 

 

 

Har läst en del inslag om hur männsikor vi möter tycker…gör det fortfarande ont?!  det var ju såååå länge sen nu!

För oss som har mist ett barn känns tiden ibland som en evighet och lika fort kan vi vara tillbaka till den dagen allt hände. Då livet förändrades, då det gamla livet tog slut och du blev aldrig mer densamma. Livsglädjen försvann, nu kämpar vi för varje ny dag som vi möter. Det gör ont i varenda cell i din kropp och längtan tär på din själ.

Vi är så oerhört tacksamma för att det finns en del vänner kvar, som orkar höra och stötta. Jag säger bara TACK!

Till min älskade  Theo…jag älskar dig mer för varje dag- mamma.